25/1 - 2011

Eftersom det inte är speciellt många som läser min blogg. Så känner jag att jag måste skriva av mig. Det har hänt så otroligt mycket den senaste tiden. Men det är det, att jag vet inte vars jag ens ska börja.
Ah det där lät ju som om mitt liv är helt åt helvete,

Nej så är det verkligen inte. Men vissa dagar så känns det som hela världen är emot mig, att alla hatar mig att alla vill att jag ska försvinna från den här världen.
Ibland ligger jag i min säng och funderar på varför och hur kunde mina föräldrar bli nödja med mig? Vad fick dom att älska mig? Men älskar dom mig? Ja, det låter dumt.. jag har alltid haft så dåliga tankar om mig själv... aldrig något postivt. En sak jag jättegärna skulle vilja lära mig är att våga säga som jag tycker och tänker, visst jag är blivit mycket säkrare på mig själv men jag har inget direkt självfortroende, jag hatar mig och mitt utseende, jag känner mig inte bra. Vissa dagar, kan kännas helt underbart..Bara sitta med älsklingen och mysa framför tvn eller skratta med mina vänner.
Apropå vänner, jag har en vän som jag skulle vilja berätta för er. Men jag kan ta det senare!


Nej nu vart det kortslutning... jag kan inte forsätta skriva, eftersom allt är som ett enda kaos i min skalle, men en person jag skulle vilja tacka är Nils, min kille. Han förstår mig, han lyssnar och han försöker hjälpa så gott han kan. Visst, han gillar inte prata känslor och såna där saker, det accepterar jag.. Men han försöker. Jag menar, en sån människa skulle ni där ute lära känna!

Men ja finner inga ord egentligen..........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0